Sist jag träffade mina svärföräldrar så slutade det med att jag gick och lade mig utan middag eftersom svärmor tidigare på dagen svarade emot mig som värsta tonåringen och tillslut bara snäste av mig och gick sin väg. Jag blev så sårad att jag ville inte äta middag.

Efter avklarad middag valde svärföräldrarna att sitta och attackera min sambo i fyra och en halv timma om mig och mina, som dom tycker, olika ”psykologiska” problem. Det mest fruktansvärda i detta är att vår sovrumsdörr stod på glänt, dom visste att jag hörde allt dom sa och dom satt ju bara utanför i allrummet. Det var alltifrån min amning, till mitt behov av att ibland få lite eget utrymme, till att jag var konstig, omogen inte riktigt frisk… Det var det så fruktansvärt kränkande! I sovrummet utmed vårt låg våran dotter på 2 1/2 år. Hörde hon något? Det får jag aldrig veta. I vårt sovrum hade vi vår lilla tjej på 6 måndader. Jag blev helt plötsligt tillbakakastad till min ungdom då jag var lite mobbad. Jag satt där inne och grät, skakade av rädsla och ilska  och mådde så fruktansvärt illa. Dom sa gång på gång att jag borde minsann komma ut och försvara och förklara mig…

Dom ifrågasatte mig som person, dom ifrågasatte vår familj och vårt förhållande.

Jag och sambon har gått på familjerådgivning eftersom jag kände att jag var nära att lämna honom eftersom jag inte vill veta av hans föräldar. Han har vid upprepade tillfällen försökt förklara för sina föräldrar hur dom kränkt inte bara mig utan även honom men får bara mothugg.

Vi vet ingen väg ur detta. Jag har gråtit floder. Tiden går och nu är minsta dottern över 1 år. Jag kunde väl aldrig tro att det skulle bli så här när man valde att bilda familj med någon.

Kan nämna att vi är båda i 35-års åldern. Vi bor ca 2,5 timmar från mina svärföräldrar i södra delen av Sverige medan min familj är kvar i norr och det är över 100 mil bort

Min sambo är yngst av tre bröder. De två andra brödernas fruar gör precis allt som svärföräldrarna ber om och det förvärrar vår situation. Bröderna har också vänt sig mot oss och då framförallt mig pga mamman som alltid involverat bröderna då vi inte gjort som hon velat.

Hon har även pratat skit om mig till släktingar och vänner. Det sista hans mamma sa till mig innan vi lämnade deras hem i somras var ”här kommer du och tar xxx ifrån oss!”

Någon med liknande erfarenhet som har lyckats lösa situationen?