Vet inte om jag orkar en tur till……

När jag träffade min man så var hans föräldrar redan skilda, de levde nya liv med nya partners. Jag fick tidigt i vårt förhållande veta att min svärfar var alkoholist, det har varit en tuff tid och min man har levt i ett medberoende som inte är av dess like.

Efter många års kämpande är svärfar i dag en nykter alkoholist. Han insåg till slut att livet var för kort och han hade barn och barnbarn som ville att han skulle finnas i deras liv som en nykter farfar.

Jag önskar så att min berättelse var slut här. Nu har svärmor börjat dricka och det har kommit fram att hon har haft problem med spriten under en lång tid. Hon har inte haft tid för sina barn och barnbarn och har alltid haft saker som är viktigare att göra. Så som städa och sola med mera.

Jag har tyckt att detta varit mycket  underlig och inte förstått hennes prioriteringar. Men nu har jag fått klarhet i detta. Hon valde ju spriten. Jag har bjudit hem henne på middagar och fika, tyvärr kan jag räkna de tillfällen hon har kommit på en hand. Då har ändå jag och min man levt ihop i 18 år och vi bor alla i samma stad.

Nu har hennes drickande fått konsekvenser och hon erkänner inte att hon har problem. Hon vägrar svara i telefonen när hon dricker och gör alla oroliga, speciellt sin 89-åriga mamma. När hon väl hör av sig så låtsas hon som om inget har hänt.

De senaste jularna och semestrarna har varit ett helvete och jag vet inte om jag orkar med detta en gång till. Min man blir som en mussla när jag försöker prata med honom men han är lojal mot sin mamma och det är inte ovanligt i ett missbruk. Men han är ju vuxen! Hela situationen påverkar vår egna familj. När mannen vandrar omkring med ont i magen och skäller på våra barn utan orsak. Vi vet aldrig om hon är nykter inför barnens kalas och bara det skapar ju en oro, tillikaså jul och andra högtider.

Men nu har jag bestämt mig! Nu räcker det! Nu ska jag berätta för henne vad hon gör mot mannen som jag älskar och vilka konsekvenser som hennes drickande har fått. För nu orkar jag inte mer, jag orkar inte låtsas och tro att hennes beteende är normalt. För det är det inte!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>